Alltså, jag förstår inte. Imorgon är det fredag. Fredagen den elfte juni tvåtusentio. Sista dagen i ettan. Sen har jag... Sommarlov... i tio veckor. Det är galet! Vart har detta året tagit vägen?
Jag menar, i mitt huvud är det fortfarande februari! Varenda gång jag går upp på morgonen, eller går ut ur skolans lokaler, så föreställer jag mig att dem där stor drivorna med snö ska ligga kvar utanför. Men det gör dem inte. Ärligt talat så har dem inte legat där på ett tag. Men i mitt huvud ligger dem där. I mitt huvud är det februari och det är kallt och det är snöigt. Och man måste ta på sig en massa kläder och en massa sockar för att inte bli en ispinne.

Näe, Ellen. Det är faktiskt juni utanför fönstret nu. Juni. Sommar. Sommarlov. Det tråkiga är att jag inte känner det.


Förra året i juni. Då kände jag av sommaren. Jag var sommarglad.

Juni som det ser ut i mitt huvud.